1700-talsarkitekternas begynnande möten med den grekiska arkitekturen, först i Syditalien och senare också i Grekland, understödde upplysningstidens intresse för formförenkling och för elementär och uttrycksfull konstruktion. Upplevelser av den antika arkitekturens sinnliga påtaglighet och av ruinernas estetiska egenvärde präglade tidens europeiska arkitektur i riktning mot en realism och renhet som också fick moraliska, ibland politiska, övertoner. Särskild betydelse fick utöver den grekiska tempelarkitekturen utgrävningarna av de romerska städerna Pompeji och Herculaneum, i synnerhet för interiörers färg och detaljer. Mot århundradets slut tillkom som inspirationskälla den egyptiska arkitekturen. Utgångspunkter var dels den franska arkitektskolningens fördjupade kontakter med Rom och den antika världen, dels den engelska parkens orientering mot naturlandskapet i förening med klassiskt fundamentala byggnadsformer. Kritiken mot den tidigare barockens komplexa och uträknat artificiella strukturer bildade bakgrund för båda.I Sverige sammanfaller nyklassicismen i hög grad med den gustavianska tiden, där ett antal doriskt inspirerade verk av Desprez, Tempelman och C.A. Ehrensvärd bildar tyngdpunkter i en utbredd byggnadsverksamhet. Riktningen fortlöpte genom 1800-talets första hälft, men oftast nedtonad i sina uttrycksmedel då precisionen i de stora formerna övergick i empirens tunnhet.
I Sverige kan man säga att två stilar var moderna samtidigt under denna tidsperiod. Nyklassicismen och den Gustavianska stilen. Man ser på Gunnebo slott att det ingår i Nyklassicism på fönster, fasad och tak. Formen på husen var fyrkantiga, men hade pelare och andra mindre utsmyckningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar